Fasadhistoria
Källa: Svensk Byggtjänst
1980 – 2000
Stilen nu varierar från 1500-tal till nutid likaså kulörer. Nutida färgsättningar är väldigt individuellt. Den kan vara t.ex. gustaviansk.
1960 – 1980
Mexitegelvillan blir mer och mer populär. Färgsättningen är mörk och enkel. Träpanelerna och fönstren är laserade med bränd umbra och svart.
1930 – 1950
Funktionalismen skiljer sig väsentligt från tidigare decenniers byggnader. Husen har släta putsade fasader. Nu tillämpas fri asymmetrisk fönsterplacering. Runda fönster och platta tak. Färgsättningen är återhållsam och ljus. Fasadfärgerna varierar mellan ljust gulbeige, ljusockra, gråvitt och varmvitt.
1920 – 1930
Klassicismen. Färgsättningen av 1920-talshusen är rikt varierad.
Nu målas husen i ockra, falurött, bruten vit, grönt och rosa. Fasaden målades i en kulör och fönsteromfattningar, hörn, pilastrar, takfot i en annan kulör. Den vita kulören har alltid en bruten ton. Det speciella för 1920-talets färgsättning är den mjuka relationen mellan olika mättade kulörer på samma fasad.
Detta gäller även för gatubildens färgintryck där det är av stor vikt att färgerna harmoniserar med varandra.
1910 – 1920
Nationalromantik. Under denna tid utformades husen individuellt och med enkel kontrastrik färgsättning. Trädhusen målades i falu röd färg, brun, svart tjära med varmvita snickerier. Putshusen tvärtom, brutna vita färger och mörka snickerier.
1900 – 1910
På 1800 talets senare del började en del träfasader målas i en djup ockra kulör och putsfasader i milda gammelrosa kulörer. Husen färgsattes för att harmoniera med natur och grönska. 1899 bildades Sveriges Målarmästarförening. 1910 finns det 15 000 målare i landet.
